Balkan Express del 1

Så var det äntligen dags efter en mycket efterlängtad semester och en resa söderut. Planen var att se sig omkring på Balkan, och mer exakt Kroatien, Montenegro och Bosnien-Hercegovina. Den gyllene kombinationen berg, hav och sol!

Efter ett par intensiva mekpass så rullade jag och en kompis tidigt en morgon i slutet av juli 2014 ner mot Trelleborg och färjan mot Rostock. Efter några timmars färja och ett stopp på Calles i Rostock för att bunkra upp med mat och dryck satte vi kurs mot Österrike. Vi hade planerat in två långa resdagar direkt för att komma så långt söderut som möjligt.

Vi låg över på ett hotell i München och fortsatte sedan mot Berchtesgaden och örnnästet. Väl framme låg förstås dimman tätare än nånsin (och vi hade missat sista bussen upp). På vägen hade vi också märkt att nåt var lurt med strömmen i bussen, då det inte gick att köra kylboxen och stereon samtidigt. Så istället för att knata upp och kolla på ett hus i dimma så mekade vi generator på parkeringen.

balkan1-140730-_1030214 balkan1-140730-_1030230

Tyvärr fick vi inte ordning på det. Istället fortsatte vi över gränsen till Österrike och en camping i Golling an der Salzach, där planerades atackvinkel på problemet. Hittade på nätet en reservdelsfirma i Salzburg och en bit norr om Salzburg en firma som sysslade med gamla VW. Vi hoppades på att hitta en ny generator på något av dessa ställen. Dag 3 vände vi alltså och körde norrut igen, lite bakvänt. Hade ingen lycka i Salzburg så vi fortsatte till VW-firman. Väl framme i den lilla byn så visade det sig att dom precis hade stängt för lunch. Givetvis hade dom lunchstängt ända till 15 på eftermiddagen… inte mycket att göra åt, bara att vänta. Spenderade tiden med schnitzel och glass på nån restaurang. När dom väl öppnade så visade det sig att dom inte hade någon generator på lager trots att hemsidan hade påstått motsatsen…

balkan1-140730-IMG_2078 

Vi bestämde oss istället för att sluta ödsla tid på att försöka lösa problemet, och istället leva utan kylboxen. och hoppas att det inte blev värre. Satte kurs söderut igen, mot Slovenien och Lake Bled, en sjö känd för sitt vackra läge med bergen runt omkring och ön i mitten med ett en liten kyrka på. För att slippa de dyra motorvägarna i Slovenien svängde vi strax innan gränsen av och körde smala branta bergsvägar in i Slovenien. I Bled bodde vi på en camping i sjöns norra ände. Den visade sig vara fylld till bredden. Sjön är på det hela rätt turistig sådär mitt i säsongen, men idylliskt får man väl säga att det är ändå!

balkan1-140731-IMG_2123 balkan1-140731-_1030245 balkan1-140801-_1030263

Vi var nu inne på dag 4 och fortsatte söderut mot Kroatien. Hade gärna spenderat mer tid i Slovenien, men tyvärr fanns det inte tid till det den här gången. Det är i alla fall ett spännande land med mycket variation på liten yta och även det land i forna Jugoslavien som verkar ha återhämtat sig allra bäst (och som också drabbades minst av krigen).

I Kroatien var första målet nationalparken Plitvice-sjöarna. Resekamraten hade varit där tidigare, turistigt men ändå värt ett besök tyckte han så vi provade. Väl där var det så enormt mycket folk, aldrig sett så mycket folk i entren till en nationalpark någonsin förr. Helt vansinnigt med köer så långt man kunde se. Så pepp på att trängas var vi inte och med vetskapen om att vi skulle passera Krka NP senare på resan (där naturen är liknande) så skippade vi det. Tog istället in på Camping Borje i närheten.

Dag 5 skulle bjuda betydligt mindre turister och desto mer av det vi hade kommit till Kroatien för. Från Plitvice-sjöarna åkte vi mot Velebit-bergen och mer precist Sjeverni Velebit Nationalpark som är ett område i den norra delen av bergskedjan. Vi köpte kartor på ett kontor för nationalparken och körde på små grusvägar upp mot bergen.

balkan1-140802-_MG_9147 balkan1-140802-_MG_9204 balkan1-140802-_MG_9282

balkan1-140802-_MG_9271Vi gjorde en kortare dagstur i området. Väldigt mäktigt att komma över krönet och se Adriatiska havet breda ut sig där långt nedanför.

Vi fortsatte sedan vidare ner mot havet via Veliki Alan-passet (1414m). Har nog kört få vägar med så otrolig utsikt i precis varenda kurva. Det sägs att vägen byggdes av politiska fångar i gulaglägret på närliggande ön Goli Otok. Numera är den faktiskt delvis asfalterad, men väldigt smal och det går bara att mötas i fickor. Man passerar också lämningarna efter gamla sommarbosättningar, gärdsgårdar och betesmarker.

balkan1-140802-_MG_9295 balkan1-140802-_MG_9394 balkan1-140802-_MG_9361 balkan1-140802-_MG_9403 balkan1-140802-IMG_2293 balkan1-140802-_MG_9440

balkan1-140802-IMG_2254

Vi var inte framme vid campingen nere vid havet förrens långt efter solens nedgång. En camping som visade sig vara en av de trevligare hittills, med plats bara för ett par få fordon. Dagen avslutades sedan på en pizzeria i byn.

Sebastian