Balkan Express del 2

Dag 6 var den första dagen vi vaknade till ordentlig värme. Det är stor kontrast på vädret nere vid havet där det är medelhavsklimat och bara ett par km innåt land där det är inlandsklimat pga höjdskillnaderna uppför Velebit-bergen. Detta ger också upphov till de väldigt kraftiga Bora-vindarna som just den här kustremsan är känd för. Vindarna når upp till över 55m/s när det blåser som mest på vinterhalvåret.

Första målet för dagen var viken Zavratnica som också är en del av Velebits nationalpark. Viken är närmast en fjord i miniatyr med branta väggar på uppåt 100m. Vi fortsatte sedan söderut längs Jadranska magistrala, dvs den Adriatiska kustvägen – en riktigt vacker väg med havet på ena sidan och bergen på andra, men i högsäsong med relativit mycket trafik.

balkan1-140803-_MG_9468

balkan1-140803-_MG_9466 balkan1-140803-_MG_9476

Det andra målet för dagen var Mali Alan-passet. En bergsväg som slingrar sig uppför bergen och passerar den vackra klippformationen Tulove Grede (stora bilden nedan). Det här området var del av krigets frontlinje och därför är varningsskyltarna för minor vanliga längs vägen, speciellt i de nedre delarna. En bit upp finns även ett kapell som minne för stupade soldater. Vägen är en grusväg och bitvis ganska dålig men fullt körbar även för vanliga personbilar. Tyvärr var det lite av en besvikelse för oss, dels då utsikten inte riktig var i klass med gårdagens svårslagna solnedgång och dels för att motorvägstunneln Sveti Rok skär rakt igenom berget nedanför vägen, en inte särskilt vacker syn.

balkan1-140803-_MG_9558 balkan1-140803-_MG_9551

balkan1-140803-_MG_9508 balkan1-140803-_MG_9549

balkan1-140803-_MG_9523

Dagen avslutades på en betydligt mindre pitoreskt på en camping i Biograd na Moru, en badort ytterligare lite söderut längs kusten.

Dag 7 bjöd på ytterligare en riktigt varm dag, som spenderades i Krka Nationalpark. Nationalparken består av en flod med omgivningar och är känd för stora mängderna vattenfall och sjöar precis som Plitvice och tyvärr (för oss i alla fall) så drar den enorma mängder turister. Det kändes verkligen långt från en naturupplevelse att gå där bland svettiga turister och trängas på smala broar och gångar. Snarare påminner det om en märklig nöjespark… På kvällen hittade vi i alla fall en riktigt trevlig camping precis vid havet i Zaostrag. På i princip alla campingar vi bodde på fanns det T3:or, på denna hamnade vi granne med en fin fransk Whitestar.

balkan1-140804-IMG_2355

balkan1-140804-IMG_2347 balkan1-140804-IMG_2356 balkan1-140804-IMG_2367

Den åttonde dagen fortsatte vi återigen söderut och det var nu dags för nästa land – Montenegro. Vi hade inte så mycket plan för den här dagen mer än att vi skulle passera gränsen, och satte målet till Kotorbukten som ligger inte långt förbi gränsen. Om Zavratnica var en fjord i miniatyr var detta en helt i klass med Norges, komplett med kryssningsfartygen som trixar sig in i de trånga sunden.

balkan1-140805-IMG_2410 balkan1-140805-IMG_2393

Vi käkade lunch med utsikt över vattnet och fortsatte sen runt bukten och ut mot havet och den halv-ö som sträcker sig från söder och uppåt i jakt på nånstans att bo. GPS:en påstod att det fanns en camping ute vid kusten så vi satsade på det. Vägarna blev mindre, och mindre, och mindre och var till slut bara en traktorspår rakt över berget. Rätt spännande och Syncron fick bekänna färg bland de lösa stenarna. Campingen (som faktiskt existerande i verkligheten också) var en riktigt idyllisk liten sådan i en gammal olivlund med bara enkla faciliteter. Långt från turistmassor och badorter – kändes riktigt riktigt skönt.

balkan1-140805-IMG_2428

balkan1-140805-IMG_2419 balkan1-140805-_1030307 balkan1-140805-_1030328

Efter ett dopp i det blå för en del av oss var det nästa dag dags att lämna kusten för den här gången och bege oss innåt land igen – svalare temperaturer och högre höjder lockade. Dag 9 körde vi mot Maganik-bergen öster om staden Niksic. Vi passerade Kotorbukten en gång till men den här gången på betydligt högre höjd uppför en ordentlig serpentinväg vilket bjöd på väldigt vackra vyer. Att det regnade hela vägen upp gjorde oss knappt nåt, snarare gav det mer stämning.

balkan1-140806-_1030350 balkan1-140806-IMG_2468

Vi käkade en grym lunch i någon småstad för inte särskilt mycket pengar,och började sedan närma oss bergsområdet på eftermiddagen. Jag hade hittat det här området efter lite efterforskningar innan resan och hade sett ut en bergssjö dit det går små små dåliga vägar. Där hade vi tänkt övernatta och sedan kunnat göra turer till fots i bergen runtomkring. Tyvärr fanns vägarna bara delvis med i GPS:en och vi hade inte fått tag på några bra kartor. Så med mest ett par olika GPS-koordinater att gå på rullade vi upp i bergen.

balkan1-140806-_1030374 balkan1-140806-_1030381 balkan1-140806-_1030388

Vägarna var bitvis väldigt dåliga med djupa vattenhål och lösa stenar. Området har en hel mängd vägar kors och tvärs i ett helt ologiskt mönster. Dels vägar till små byar i bergen (både sådan som fortfarande är bebodda och sådan som är övergivna sedan krigen och sedan längre tillbaka), dels vad jag antar är gamla skogsavverkningsvägar och för bönder att ta sig till sina betesmarker. Lite av en guldgruva för en Syncro-ägare. Vi hittade så småningom en väg som vi trodde skulle vara rätt. Efter ett tag så övergick den dock mest i ett gammalt knappt synbart spår in i skogen (första bilden nedan), och vi vågade inte chansa längre med risken att hamna helt fel i virrvarret och då var det dessutom strax innan skymningen. Vi fick erkänna oss besegrade och vände tillbaka och ställde oss för natten en bit längre ner i vad som väl närmast var en liten by med några få övergivna hus, de flesta mest en husgrund eller några krossade stenväggar.

balkan1-140806-IMG_2478 balkan1-140806-IMG_2488

balkan1-140806-_MG_9595

 

Sebastian