Balkan Express del 3

Vi vaknade tidigt och satte kurs mot nästa bergsområde, Durmitor nationalpark. Ett område jag hade sett fram emot länge att få besöka. Om inte annat så för namnet! Men också för sagolika bergsmassiven och djupa kanjoner, varav den största, Tara Canyon, sägs vara näst störst i världen efter Grand Canyon.

Vi kom fram nångång efter lunch och slog läger på en liten camping i området. Därifrån gjorde vi direkt en dagstur mot glaciärsjön Jablan Jezero. Sjön ligger på 1791m höjd intill bergsväggen till toppen Crvena greda som sträcker sig nästan 400 meter ovanför sjöns yta. En väldigt mäktig vy! Under vår tur upp så hörde vi hela tiden åska längre in i bergsområdet vilket skapade ännu mer stämning, men tyvärr också ganska tunga moln som hängde över oss. Sjön är en av 18 glaciärsjöar i området och kallas gemensamt för Bergens ögon.

balkan2-140807-_MG_9631

balkan2-140807-IMG_2513 balkan2-140807-_MG_9696 balkan2-140807-IMG_2515

Vi tog oss sedan ner till campingen igen och en efterlängtad dusch. Dagen därpå hade molnen tätnat ytterligare och det regnade en del. Vi var rätt nöjda med att ha tagit turen dagen innan. Vi fortsatte mot den södra delen av Durmitor som kallas Dobri Do, ett gräsplatå med en smal bilväg som slingrar sig över berget. En väldigt vacker väg som åtminstone för oss tyvärr blivit asfalterad. Men vyerna är inte sämre för det och när vi kom över till den västra delen och ner på lägre höjd klarnade också vädret upp.

balkan2-140808-_MG_9768 balkan2-140808-_MG_9792 balkan2-140808-_MG_9960

balkan2-140808-_MG_9956

Vägen kommer så småningom ner till Piva Canyon, en av Durmitors kanjoner och ännu fler galna vyer. Kanjonen utgör också delvis gränsen till Bosnien som vi skulle korsa över sent på eftermiddagen. Det är riktigt populärt med river rafting i det här området och vad användes som shuttle-bussar om inte T3:or. Rätt lustigt att se Bluestar-bussar med stora gummibåtar-fastsurrade på taket!

balkan2-140808-_MG_0004 balkan2-140808-_MG_0046 balkan2-140808-_MG_0032

VI korsade altså gränsen in i Bosnien. Man kunde kanske tro att gränspassagerna skulle kunna vara lite problematiska men det var inte något vi upplevde. Oftast blev vi bara genomvftande eller så sneglade dom bara lite på passen. När vi passerade in i Kroatien första gången så kikade gränspolisen in i bussen och frågade “do you have any marijuana?” på vilket vi svarade ungefär “öh, nä” varpå hon flinade och skrattade och viftade förbi oss. Jag antar att svenskregistrerade gamla folkabussar inte är så intressanta!

Appropå folkabussar och T3:or så måste Bosnien vara det T3-tätaste landet i Europa numera! Dom är ganska vanliga även i Montenegro, men Bosnien tar alla priser. Jag började räkna men tappade räkningen rätt fort. Vi såg åtminstone 15-25st om dagen, utan överdrift. För att inte tala om Golf 2:or. Man verkar inte använda några stora mängder salt på vägarna heller av rostsituationen att döma. Och så gott som alla är riktiga bruksfordon.Just denna nedan hade nog sett bättre dagar dock 🙂

balkan2-140808-IMG_2611

Nästa etappmål var Durmitors bosniska släkting, Sutjeska nationalpark vilken i princip är samma bergsområde på andra sidan gränsen. Vi ville bo nånstans i närheten och konsulterade GPS:en efter lämplig camping. Väl framme vid “campingen” började vi bli tveksamma. Det var snarare en gammal kommunistisk turistanläggning där de flesta husen var förfallna, och campingen bestod mest av en tom gräsplan. I anslutning låg ett däremot välputsat hotell men till synes nästan helt tomt på folk. Så vi knallade in till recepetionen och frågade om vi kunde campa på gräsplanen. Javisst sa portieren. Kommer inte ihåg vad vi fick betala men mycket var det inte. Och då fanns det, tro det eller ej, (väldigt dålig) wifi och nyrenoverade duschar och toaletter (sådär 20st för oss att välja på) i anslutningen till själva campingen. Ett lätt märkligt ställe.

balkan2-140808-IMG_2627

På morgonen dag 12 utforskade vi några av byggnaderna, av allt att döma gamla hotell- och konferensbyggnader. Kompletta med såväl marmorgolv som skotthål.

balkan2-140809-_1030457 balkan2-140809-_1030486 balkan2-140809-_1030479

Utspritt i hela forna Jugoslavien finns ett ganska stort antal minnesplatser och monument för andra världskriget. Dom ritades och designades av kända skulptörer och arkitekter på 60- och 70-talen på order av Tito, och sedan krigens slut står dom mest och förfaller. Ett av dom finns just i anslutning till Sutjeska Nationalpark som minne av strider här 1945.

balkan2-140809-_1030535

Senare på dagen fortsatte vi på en dålig grusväg in i nationalparken och foten av berget Maglic, den högsta punkten i Sutjeska på 2386m. Där finns en liten platå med utsikt i nästan alla vädersträck och otroligt fina vyer. Vi bestämde snabbt oss för att vänta in solnedgången här för att fotografera. Äntligen berg och rätt väderförutsättningar på samma gång.

balkan2-140809-_MG_0267

balkan2-140809-_MG_0277 balkan2-140809-_MG_0312 balkan2-140809-_MG_0420

balkan2-140809-_MG_0357

Dag 13 lämnade vi så naturupplevelserna för den här gången och körde mot Sarajevo. Jag är inte mycket för större städer, speciellt inte på semestern, men Sarajevo har jag alltid velat besöka pga dess historia. Vi ville också passa på att se några av de gamla resterna av olympiska spelen som gick här 1984 och då främst den gamla bob- och rodel-banan som ligger på en bergssluttning en bit utanför staden. Banan har stått övergiven sedan belägringen av Sarajevo, men har nu börjat renoveras, vilket gör att det kändes som sista chansen att få se den som den bit historia den är. Hålet i svängen nedan är ett av många som användes som skottgluggar under striderna.

balkan2-140810-_1030597

balkan2-140810-_1030563 balkan2-140810-_1030586

balkan2-140810-_1030622

Efter en kort sightseeing-tur i de gamla delarna av staden och efter att ha jagat en gatuhund som snodde min sko på campingen (!) så fortsatte vi norrut igen dagen därpå. Resan började så sakta närma sig sitt slut men vi hade ett par stopp kvar.

På vägen passerade vi genom Kroatien igen och letade upp ytterligare ett av 2:a världskrigsmonumenten. Detta heter inte mindre än Monument to the Revolution of the people of Moslavina och ligger utanför Podgaric.

balkan2-140811-_1030645

Vi var därefter snart tillbaka i Wien där vi spenderade ett par dagar och käkade bl a på ett nyöppnat Hard Rock Café. Dag 17 tog vi oss in i Tjeckien och ossuariet i Sedlec. Kanske mer känt som “Chuch of Bones”! Ett rätt märklig plats milt sagt. Nästan mest för att man går runt där tillsammans med busslaster av turister och tittar på… ben.

balkan2-140814-_1030662 balkan2-140814-_1030665 balkan2-140814-_1030687

Vi tog oss tillslut upp till Rostock igen efter att ha passerat din riktiga milstolpen för bussen, 222 222km. Vi låg över på kajen tillsammans med husbilarna och efter lite shopping så tog färjan oss över till Sverige igen. Totalt blev det 650 mil avverkat och förutom det lilla strulet med generatorn så rullade bussen mer eller mindre problemfritt.

balkan2-140814-IMG_2830 balkan2-140816-IMG_2873

Slutligen så gjorde vi en kort resefilm också, bitvis lite skakig men! 🙂

 

Sebastian